Monster

Hejsan och GOD JUL kära fanz!

Jag har haft en kanonjul! Har ni det? Massor med köttbullar, prinskorv, hemgjord leverpastej, paté och allt annat. Dessutom har jag busat med barnen, blivit livrädd för både julgranen och jultomten samt annat spännande. Tomten var nog läskigast av allt, men efter att han bjudit mig på en köttbulle så fick han lite förtroende.
Idag har det dock inte varit lika roligt, det kom nämligen en tax och skulle vara stursk! Monsterasda kom då fram och rev i ordentligt. Tax-ägaren handlade väldigt korkat och nu tror mamma Kaysa att vi aldrig någonsin kommer kunna träffa andra hundar igen. Lika glad för det är dock jag och ligger i min soffa under min ullfilt, oj så mysigt jag har det.
Kaysa blev så ledsen efter "olyckan" så hon grät en skvätt, varför gjorde hon det? taxen var ju JÄTTEFUL och JÄTTEDUM, då måste jag ju få säga ifrån.


1000 kramar till mina fanz, ni är fina!

Tittut

Hejsan!

Haha, den var ni inte med på, det var riktigt länge sedan nu.

Idag är det Kaysa som skriver åt mig så det blir inte mer information på sjukhusfronten annat än att jag opereras på fredag. Nu ska min tumör på halsen bort för den har blivit jätteful även fast den läggs om och pysslas med.
Jag tycker att det låter lite läskigt med operation, jag trodde faktiskt att det var slut med sövandet för min del. Tydligen inte, men som tur är är jag en riktigt stor och tuff tjej (I alla fall så tror jag det) och jag kan klara allt.

Jag har fått två nya smeknamn också, Fräckmusen och MonsterAsda. Det första för att jag tycker att det roligaste som finns är att ta Lisas ben när hon ligger och tuggar på dem. Ni ska se hur hon kämpar och morrar. Jag skrattar bara åt henne och säger "Hjälp Lisa du är JÄTTELÄSKIG" sedan tar jag benet från henne och trippar därifrån lika lycklig. Kaysa och Ulla blir inte så glada och Lisa blir SÅ tjurig. Jag förstår verkligen varför de kallar henne för Ior.

Mitt andra smeknamn har jag fått för att jag faktiskt är som ett litet monster ibland. Jag blir så stressad när jag möter andra hundar när jag går i koppel att jag inte vet vad jag ska göra.
Det spelar ingen roll hur mamma, matte eller husse försöker vinna min uppmärksamhet, det går inte. Sedan när den andra hunden är precis så vi möts, då kastar jag mig ofta ut i kopplet och ska ta den. Kopplet är som en nervtråd till min förare och jag måste ta den andra hunden.

Kaysa blir så less på det här att hon snart bara suckar. Hon menar på att det känns meningslöst att träna lydnad eller sök eller något över huvudtaget när jag bara ska äta upp alla andra hundar.
Men lika glad för det är jag, blir inte någon av mina fans likadan som jag när ni träffar andra hundar? Jag känner att jag kanske bör sluta med dessa fasoner men inga knep fungerar på mig och det finns ingen som kan lära mamma, matte och husse nya knep här för brukshundsklubben är så gott som stängd.