Tjingeling fanzen, finns det någon boxer i hela världen som varit med om mer än vad jag har (nu snackar vi djursjukhus, sjukdomar, åkommor, symptomer, you name it)
Igår opererades jag i munnen. De var tvungna att plocka ut en tand som spruckit ända ner till roten och pulpan.
Lika glad för det var jag och sedan var jag och mama på världens längsta prommis på kvällen. Vi lånade grannens vovve lacey och plockade upp stina och vandrade iväg mot oändligheten.
Vet ni det bästa? Det har blivit sommar i Övik, vet ni vad det betyder?
FOTBOLLAR ÖVERALLT! AAAH!!!! Jag älskar mina fotbollar! Kan verkligen inte låta bli dem. Jag tror att mama och jag ska spela lite fotboll i eftermiddag... dessutom kommer mamas systerdöttrar och hälsar på i helgen.
DÅ: bus!
NU: sola i mitt fönster
torsdag 30 april 2009
fredag 24 april 2009
Djursjukhuset here I come
Hej fanzen!
Idag har jag varit på djursjukhuset igen. Nu börjar jag bli less, jag får aldrig vara frisk ju, max någon månad åt gången. Denna gång var jag där för att jag fått urinvägsinfektion, igen. Någon som håller räkningen? Dessutom när Kaysa tog tempen på mig häromdagen så hade jag undertemperatur...konstigt.
Idag var det dags för att ta blodprov, jag är verkligen proffs på det här nu! Det skulle undersökas vad mitt immunförsvar består av egentligen, har jag något kan man ju börja fundera på.
Någonting som man kan se som lite positivt iaf är att även när jag är sjuk så har jag massor med energi. Det är bara mina mattar som ser om jag är sjuk, de har nämligen lärt sig att jag springer annorlunda då. Jag blir lite loj helt enkelt. Springer med huvudet lite lägre och ser lite trånande ut.
Jag saknar och mina mattar saknar er, hoppas att vi får ses någonting framöver!
Idag har jag varit på djursjukhuset igen. Nu börjar jag bli less, jag får aldrig vara frisk ju, max någon månad åt gången. Denna gång var jag där för att jag fått urinvägsinfektion, igen. Någon som håller räkningen? Dessutom när Kaysa tog tempen på mig häromdagen så hade jag undertemperatur...konstigt.
Idag var det dags för att ta blodprov, jag är verkligen proffs på det här nu! Det skulle undersökas vad mitt immunförsvar består av egentligen, har jag något kan man ju börja fundera på.
Någonting som man kan se som lite positivt iaf är att även när jag är sjuk så har jag massor med energi. Det är bara mina mattar som ser om jag är sjuk, de har nämligen lärt sig att jag springer annorlunda då. Jag blir lite loj helt enkelt. Springer med huvudet lite lägre och ser lite trånande ut.
Jag saknar och mina mattar saknar er, hoppas att vi får ses någonting framöver!
onsdag 22 april 2009
Förresten
Asda här igen!
På senaste kursen var det en ny tränare med, han hette Fredrik och var bäst!
Jag tror att han blev lite kär i mig, han gillade nämligen boxrar och det hade stått mellan boxer och dalmatiner när han köpt hund. Han valde dock fel och köpte en dalmatiner.
Bäst av allt var dock att han bor i Umeå och när vi var uppe och hälsade på Kaysas storasyster så åkte vi och tränade med honom, hans dalmatiner var jättefin och JÄTTELYDIG. Dessutom väldigt rolig att leka med, jag morrade inte ens när jag såg honom. Han hade äöven en annan dalmatiner med sig som tyckte att jag var så snygg att han blev så stressad att han spydde. Men efter 3h träning, bus och lek så var allting perfekt. Jag var tränad och trött, Fredriks hund var tränad och trött och den andra hunden var lugn och trygg. Visst är det häftigt när man lyckas ta tag i problem och hitta lösningar på problemen och inte bara symptomen!
Efter dessa tre timmar så gock vi hem till Fredrik och han skjutsade hem oss till Kaysas storasyster, vet ni vad som hände på vägen hem till Fredrik?
VI MÖTTE 4 HUNDAR OCH JAG VAR INTE ARG PÅ NÅGON AV DEM ÄVEN FAST VI MÖTTES PRECIS BREDVID VARANDRA! Kaysa blev så glad att hon började gråta och kramade om mig, sedan fick jag ALLT godis som var kvar. Jag fattar ingenting, det var väl inget speciellt med att möta några hundar? Lätt som en plätt!
På senaste kursen var det en ny tränare med, han hette Fredrik och var bäst!
Jag tror att han blev lite kär i mig, han gillade nämligen boxrar och det hade stått mellan boxer och dalmatiner när han köpt hund. Han valde dock fel och köpte en dalmatiner.
Bäst av allt var dock att han bor i Umeå och när vi var uppe och hälsade på Kaysas storasyster så åkte vi och tränade med honom, hans dalmatiner var jättefin och JÄTTELYDIG. Dessutom väldigt rolig att leka med, jag morrade inte ens när jag såg honom. Han hade äöven en annan dalmatiner med sig som tyckte att jag var så snygg att han blev så stressad att han spydde. Men efter 3h träning, bus och lek så var allting perfekt. Jag var tränad och trött, Fredriks hund var tränad och trött och den andra hunden var lugn och trygg. Visst är det häftigt när man lyckas ta tag i problem och hitta lösningar på problemen och inte bara symptomen!
Efter dessa tre timmar så gock vi hem till Fredrik och han skjutsade hem oss till Kaysas storasyster, vet ni vad som hände på vägen hem till Fredrik?
VI MÖTTE 4 HUNDAR OCH JAG VAR INTE ARG PÅ NÅGON AV DEM ÄVEN FAST VI MÖTTES PRECIS BREDVID VARANDRA! Kaysa blev så glad att hon började gråta och kramade om mig, sedan fick jag ALLT godis som var kvar. Jag fattar ingenting, det var väl inget speciellt med att möta några hundar? Lätt som en plätt!
Hej allihopa
Aningen sen uppdatering men vi har varit på vår andra kurs med Jennie från Sveriges hundskola nu. Hon är en helt fantastisk hundcoach och det är så fantastiskt roligt att få träna för henne. Denna gång använde hon faktiskt mig som exempel på hur framsteg ska se ut. Hon tyckte att jag var bland de som hade gjort störst framsteg, jag blev en stolt boxer då!
Jag är fortfarande väldigt osäker runt andra hundar och det visar sig ofta i agressivitet men vi jobbar på det och Kaysa gör allt för att jag ska känna mig trygg. På kurserna går det jättebra dock. Jag har lärt känna de andra hundarna nu och när vi springer lös vågar jag leka, det är riktigt roligt. Jag är särskilt kompis med en Golden som heter Ludde, han är lika busig som jag och hör och häpna: HAN KAN BOXERBUS!
Jag såg att det blivit en stark diskussion efter förra inlägget jag ser det som någonting roligt och intressant och tar det verkligen inte personligt. Jag förstår att det kommer väldigt mycket blandade åsikter.
Jag har varit mycket sjuk och det kan bero på att jag är vit, det kan bero på andra saker också, tillväxtrubbningarna är t.ex. genetiskt ärftliga och ytterst ovanliga, men när de dyker upp så är det hos lite större raser som växedr väldigt snabbt.
Jag förstår vad Jennie menade med att vita hundar ofta blir agressiva, att de beror på färgen att de blir utstött och inte lär sig det sociala. Sedan vet jag inte om det är så men jag är öppen för att det kan vara så, det sägs ju vara så även med hästar. De är ju dock flyktdjur och en vit häst innebär en risk för flocken, den blir lättare upptäckt.
Anledningen att jag har svårt att träffa andra hundar tror jag och Kaysa beror på att jag varit så mycket sjuk och inte haft möjligheten tidigare. Jag låg ju mest i min korg och eller i soffan under större delen av min valptid. Jag träffade i princip bara människor och det har gjort mig människoglad, jag är jättesocial bland människor, jag älskar människor (dessutom får man ofta godis när man träffar nya människor) Nu lär jag mig att vara med hundar, det är något nytt för mig att arbeta i en riktig hundflock, men det är roligt med nya saker och ny kunskap.
Förövrigt saknar jag er jättemycket och jag sörjer min Marion, jag fick bara träffa henne under min första tid och en gång till. Jag minns dock att hon tyckte att jag var fin, jag hoppas att hon vet att jag tyckte att hon var fin. Som Anna skrev så slår även jag vad om att boxerhimlen hade fest när hon kom.
Jag är fortfarande väldigt osäker runt andra hundar och det visar sig ofta i agressivitet men vi jobbar på det och Kaysa gör allt för att jag ska känna mig trygg. På kurserna går det jättebra dock. Jag har lärt känna de andra hundarna nu och när vi springer lös vågar jag leka, det är riktigt roligt. Jag är särskilt kompis med en Golden som heter Ludde, han är lika busig som jag och hör och häpna: HAN KAN BOXERBUS!
Jag såg att det blivit en stark diskussion efter förra inlägget jag ser det som någonting roligt och intressant och tar det verkligen inte personligt. Jag förstår att det kommer väldigt mycket blandade åsikter.
Jag har varit mycket sjuk och det kan bero på att jag är vit, det kan bero på andra saker också, tillväxtrubbningarna är t.ex. genetiskt ärftliga och ytterst ovanliga, men när de dyker upp så är det hos lite större raser som växedr väldigt snabbt.
Jag förstår vad Jennie menade med att vita hundar ofta blir agressiva, att de beror på färgen att de blir utstött och inte lär sig det sociala. Sedan vet jag inte om det är så men jag är öppen för att det kan vara så, det sägs ju vara så även med hästar. De är ju dock flyktdjur och en vit häst innebär en risk för flocken, den blir lättare upptäckt.
Anledningen att jag har svårt att träffa andra hundar tror jag och Kaysa beror på att jag varit så mycket sjuk och inte haft möjligheten tidigare. Jag låg ju mest i min korg och eller i soffan under större delen av min valptid. Jag träffade i princip bara människor och det har gjort mig människoglad, jag är jättesocial bland människor, jag älskar människor (dessutom får man ofta godis när man träffar nya människor) Nu lär jag mig att vara med hundar, det är något nytt för mig att arbeta i en riktig hundflock, men det är roligt med nya saker och ny kunskap.
Förövrigt saknar jag er jättemycket och jag sörjer min Marion, jag fick bara träffa henne under min första tid och en gång till. Jag minns dock att hon tyckte att jag var fin, jag hoppas att hon vet att jag tyckte att hon var fin. Som Anna skrev så slår även jag vad om att boxerhimlen hade fest när hon kom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)