Hej allihopa

Aningen sen uppdatering men vi har varit på vår andra kurs med Jennie från Sveriges hundskola nu. Hon är en helt fantastisk hundcoach och det är så fantastiskt roligt att få träna för henne. Denna gång använde hon faktiskt mig som exempel på hur framsteg ska se ut. Hon tyckte att jag var bland de som hade gjort störst framsteg, jag blev en stolt boxer då!
Jag är fortfarande väldigt osäker runt andra hundar och det visar sig ofta i agressivitet men vi jobbar på det och Kaysa gör allt för att jag ska känna mig trygg. På kurserna går det jättebra dock. Jag har lärt känna de andra hundarna nu och när vi springer lös vågar jag leka, det är riktigt roligt. Jag är särskilt kompis med en Golden som heter Ludde, han är lika busig som jag och hör och häpna: HAN KAN BOXERBUS!
Jag såg att det blivit en stark diskussion efter förra inlägget jag ser det som någonting roligt och intressant och tar det verkligen inte personligt. Jag förstår att det kommer väldigt mycket blandade åsikter.
Jag har varit mycket sjuk och det kan bero på att jag är vit, det kan bero på andra saker också, tillväxtrubbningarna är t.ex. genetiskt ärftliga och ytterst ovanliga, men när de dyker upp så är det hos lite större raser som växedr väldigt snabbt.
Jag förstår vad Jennie menade med att vita hundar ofta blir agressiva, att de beror på färgen att de blir utstött och inte lär sig det sociala. Sedan vet jag inte om det är så men jag är öppen för att det kan vara så, det sägs ju vara så även med hästar. De är ju dock flyktdjur och en vit häst innebär en risk för flocken, den blir lättare upptäckt.
Anledningen att jag har svårt att träffa andra hundar tror jag och Kaysa beror på att jag varit så mycket sjuk och inte haft möjligheten tidigare. Jag låg ju mest i min korg och eller i soffan under större delen av min valptid. Jag träffade i princip bara människor och det har gjort mig människoglad, jag är jättesocial bland människor, jag älskar människor (dessutom får man ofta godis när man träffar nya människor) Nu lär jag mig att vara med hundar, det är något nytt för mig att arbeta i en riktig hundflock, men det är roligt med nya saker och ny kunskap.

Förövrigt saknar jag er jättemycket och jag sörjer min Marion, jag fick bara träffa henne under min första tid och en gång till. Jag minns dock att hon tyckte att jag var fin, jag hoppas att hon vet att jag tyckte att hon var fin. Som Anna skrev så slår även jag vad om att boxerhimlen hade fest när hon kom.