fredag 28 december 2007

BOXERFAN

Jenny, lillmattes storasyster, är uppvuxen med Ulla och Leifs andra boxer, Oscar II. Det var i mitten av sjuttiotalet. Den hannen var efter ngn av Marions hundar men inte köpt av henne. Lite kul. Historien upprepar sig.

Under juldagarna visade Jenny verkligen sin kärlek till mig. Hon lekte och kampade med mig jättemycket i soffan.Det var jättebra för då fick jag leka samtidigt som jag inte behövde hoppa, studsa och sladda med benet. Hon ville nästan inte släppa blicken från mig och hade nog gärna velat ta med mig hem till Umeå. Men jag trivs bäst HÄÄÄÄÄÄR...........men jag längtar efter henne redan!

VISST HAR JAG VACKERT HUVUD!

Det tycker i varje fall Ulla. På den här bilden sitter jag med huvudet i Jennys knä. Jenny är mamma till Maja och Rut. Det var pappa Erik som var tomte.

I MOTSATS TILL LISA GILLAR JAG BARN

Det här är Maja, drygt 4 och Rut snart 3. Dom är Ullas barnbarn och bor i Umeå. Det är dom som Lisa inte tycker om. Lisa gör dom absolut ingenting men hon blir SÅ stressad att hon inte kan vara hemma när dom kommer. Jag fattar ingenting.....Jag tycker att dom är jätteroliga!

TILL VETRINÄREN IGEN


Det här är nästan mitt habitualtillstånd! Ulla säger att det nog beror på att det händer så mycket i min kropp för tillfället. Dels är jag inne i den intensiva normala tillväxtperioden + att det pågår en intensiv process i mitt ben.
Ser Ni mina rakade ben? Ja, det är ju vänster som är problembenet men dom hade först tänkt operera höger och därför är båda rakade.......Ni skulle ha sett hur dom rakat massor med sår på båda benen! Dom är nu helt läkta, som tur är.
Så till dagens äventyr. Jag störtade in på djursjukhuset och började med att pussa personalen! Sedan fick jag väga mig och nu väger jag nästan 12 kg till Ullas stora glädje! Jag tror att hon bara är avundsjuk för att jag är så slank...
Efter att ha fått min lugnande spruta tog det ett tag innan jag kom till ro och somnade. Bilderna togs och jag väcktes. Ulla tog mig i famn och satt ner medan jag vaknade till och SÅ plötsligt började jag att frysa ngt så enormt. Hela jag skakade. Ulla ropade på en assistent som kom och sedan gick efter en termometer. Min kroppstemperatur hade sjunkit till 37,2. Inte undra på att jag frös.
Snart var jag inlindad i en rosa filt och Åsa, dagens vetrinär, kom och kollade pulsen. Den var 85 och hon sa att det var helt normalt. Frossan var en biverkan på sömnmedlet. Jag fick ligga och gosa mig i filten en stund för att bli varm. Ulla gick och varmkörde bilen och under tiden blev jag kringburen av en assistent, som inte alls tyckte att det var ngn uppoffring! Ni må tro att jag är populär bland personalen!
När Ulla kom tillbaka hade hon även värmt upp passagerarsätet och hon lade mig där inlindad i min rosa filt. Kan man ha det bättre?
Jag har också fått ett nytt foder för känslig mage. Det var hur gott som helst! De torra kulorna försvann i ett nafs.
Bilderna visade att det hela tiden händer ngt i mellanrummet i ulna. Det är alltså aktivitet på högsta nivå. Ulla oroar sig för att radius är lite krokigt fortfarande men nu får vi invänta svaret igen. Det från förra fredagen hade inte kommit men det har ju varit så många helgdagar..... Jag skall åter nästa torsdag. Om Ni visste hur mycket detta kostar min kära familj! Men dom tycker verkligen att det är värt varenda krona. Jag är nämligen MYCKET älskad, ska Ni veta!
I kväll har Lisa och jag varit hemma med Kaysa. Ulla och Leif har nämligen varit på hockey och sett Mo Do vinna över Luleå med 5 - 2. Jag gläds verkligen med dom. God natt! ASDA

torsdag 27 december 2007

HUSSE OCH JAG


Innan julmiddagen hann jag sätta tänderna i både skinkan och leverpastejen!! Inte populärt. Så fort det står ngt på bordet är jag där med tassarna på bordsskivan och kollar vad som finns. Varje gång är det ngn som säger nej och petar ner mig men lika fort är jag där igen.... Jag tycks vara konstant hungrig.

SEDAN KOM TOMTEN

Inte ens den här figuren brydde jag mig om.

JULAFTON - FÖRST KOM MAJA OCH RUT

När jag vaknade på julaftons morgon haltade jag så väldigt mycket. Ulla blev naturligtvis väldigt orolig. Trots hältan så hade jag inte ett dugg ont. Rut och Maja tyckte att jag blivit stor sedan vi senast sågs och det var ju dagen efter jag kom till min nya flock.

Under dagen blev det tillfälle till en del lekar även om jag var trött och sov mycket.