Vi åkte onsdag morgon till Strömsholm. Jag var den perfekta passageraren! Sov, kissade och åt. Kl 15 lämnade matte mig och fick besked at inte före helgen skulle jag få åka hem igen.
Mattte och hennes väninna skulle få sova över hos min husses 85-åriga fasster i Västerås för att återvända hem torsdag f m. Jag har hört att dom hade väldigt trevligt onsdag kväll.De åt gott, drack vin och pratade fram på småtimmarna. De hade inte en susning om hur JAG hade det!
När dom så hade ätit frukost, medan jag låg på operationsbordet och påbörjat resan hem till Ö-vik så ringde min vetrinär till matte och talade om att operationen var över. Jag skulle få åka hem på fredag! Matte tvärstannade, dock inte mitt på vägen, och vände åter till Västerås. Nu var det hotell som gällde.
Matte trodde attt hon skulle få hämta mig fredag morgon men klockan hann bli 15 innan jag var klar för utskrivning.
Vad dom hade gjort? Jo, 1 cm av benet ulna hade " karvats" bort eftersom benen hade växt olika långt. Jag har ett bandage, ett sår som är ca 3 cm och jag får gå på benet så mycket jag kan och vill. MEN tassen är lika sned som tidigare.
Idag, måndag, har jag varit till djursjukhuset för att få ett nytt bandage och nya rtg-bilder tagits. Fick en dos lugnande för att bilderna skulle bli så bra som möjligt. Dom är nu skickade till Strömsholm för bedömning.
Matte är orolig över den remarkabla tassisättningen. Har kontaktat Strömsholm för att få tala med den opererande vetrinären SOM naturligtvis var på semester denna vecka. Han skall ringa upp på tisdag.
Hur som helst: jag har inte ont, tycker att livet är stenkul, äter bra, gnager på ben och gör ett och annat glädjeskutt. MEN det tråkiga är att under min fortsatta uppväxt så KAN samma fel inträffa igen men matte säger att vi skall inte ta ut ngt i förskott och jag får väl lita på henne!
Hur som helst får jag inte den optimala valpperioden som bl a innebär lek och bus.
Min familj ÄLSKAR mig p g a att jag är en mkt kärleksfull och tillgiven liten Asta. De pysslar om mig på allra bästa sätt och vill att jag skall ha det så bra som möjligt. Jag älskar dom också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Asta, jag är så glad att du är hemma igen och att operationen har gått bra! Jag har läst vad din veterinär tidigare har skrivit om din diagnos och tycker att det låter mycket hoppfullt. Så även om det är mycket pyssel med operation, fortsatt röntgen mm just nu så är jag övertygad om att du snart kan få leva ett normalt boxerliv igen.
Blev varm om hjärtat av att läsa att du är älskad och ompysslad. Jag är glad att du hamnade i en så bra flock!
Skicka en kommentar